Graberg är en av de stora grabbarna!

Många av oss minns Niklas Graberg som en mycket framgångsrik storfiskjägare. Var helst han fiskade, tycktes han fånga extraordinärt stora fiskar och han vann svenska specimentävlingen under den tid då tävlingen kanske hade sin största höjdpunkt.  Under senare år har Niklas inte setts till lika mycket på mete- och specimenscenen, men det betyder ingalunda att hans fiskeintresse försvunnit. Metebolaget har fått en intervju med honom!

Niklas, om vi börjar från början, minns du hur du började intresse dig
för specimenfiske?

Fiskeintresset var det min morfar som skapade redan när jag var i 7-års åldern, men specimenfisket började runt 1981 när jag var 15. En gammal kompis till mig (Weine Karlsson) och jag metade en del mört i dammen hemma och vi fick en del mörtar i 3-hg:s klassen och en kväll kom Weine till mig och sa att han tappat en mört som var ” minst dubbelt så stor” som de vi fått tidigare. På plats kvällen efter fick jag en
”monstermört” på 560 gram och min första ABU:s bronsnål var ett faktum!

Därefter var det sutarfisket som lockade , och första 2-kgs sutaren kom väl 1982 om jag inte minns fel. På den vägen vandrade det vidare…

Du växte upp i Nässjö? Hur bra var specimenfisket i de trakterna av
Småland?

Vi hade ju en hel del bra mörtvatten i närheten med mört på 7-8 hg, Ingsbergssjön mitt i stan för sutare (fick totalt 5 över 3 kg där med 3175 gram som topp) och givetvis gösfisket där  vi hade  en  uppsjö med sjöar runt Nässjö som alltid
producerat stor fisk. Sedan hade man ju inte mer än 4 mil ner till Emån när man
började få upp ögonen för färnafisket, så jag hade det hyfsat gott ställt med
vatten nära inpå med möjlighet till storfisk.

Så småningom kom du att börja resa i Sverige i jakt på storfiskar.
Berätta!

Det var ju givetvis Svenska Specimentävlingen som initialt drev ut mig på vägarna, och sedemera land och rike runt i jakten på storfisk. Första resorna var till vatten nedåt Kalmartrakten, Härsjön och Svartån men det blev med åren bara mer och mer
resor.

Jag minns att jag fascinerades och imponerades något grymt när jag en
gång läste att du i princip fiskade varje dag i maj 1991. Det var främst för
att vinna svenska specimentävlingen?

Ja, maj månad är för de flesta inbitna ”hunters” en intensiv månad med många olika arter på sin höjdpunkt viktmässigt, så det var naturligt att maj månad alltid var väldigt intensiv. Det är ju rätt längesedan nu, men jag kollade mina gamla dagböcker, och 1991 hade jag 25 fiskedagar i maj. 1992 var faktiskt ännu värre med 28 fiskedagar…(en del med fler än ett pass/dag). Sedan var det ju så på den tiden,
att specimentävlingen pågick från 1/6-31/5 så maj var ju månaden då slutspurten
skulle till ! Givet var det, som frågan lyder, den stora  drivkraften  att ha chansen att vinna den individuella tävlingen.

Hur stor var Svenska specimentävlingen, som du uppfattade det, då i
början på 1990-talet?

Jag har svårt attuppfatta om tävlingen på den tiden var större än den är idag. Idag är jag ju väldigt långt från att vara en del av cirkusen kring tävlingen, och på den
tiden betydde den mer eller mindre allt för min del, så det är ju två skilda
världar. Jag tror dock att de ”skinande stjärnorna” på specimen himmelen idag
känner precis likadant som jag då kände. Beror bara på i vilken fas man
befinner sig i livet.

Intervjun fortsätter här.