Stora rudor: 25 tvåkilos från Ursjön i år

Kännetecknande för många så kallade ”specimenvatten” är att de ger ifrån sig exceptionellt stora fiskar under en viss begränsad tid, som 5 eller 10 år. Därefter är det ofta så att fisketryck, ändrade livsvillkor för fiskarna och liknande tar ut sin rätt; De stora fiskarna blir färre, dör ut, eller magrar av.

Under årens lopp har vi sett en uppsjö av vatten som ”kommit och gått”. En del av dem har ändrat specimenfisket, ändrat våra referenser vad gäller storlekar och en del av dem tillhör den svenska ”metehistorien”.

Vi är många som går i gång på namn som Härsjön, Gruvdammen, Kölbydammen, Hagbyån, Strömsån, Stångån, Grängshammarån, Skagern, Keräntöjärvi, Skivarpsån, Lill-Skabram och Svärdstorpssjön.

Och låt oss hoppas att vi kommer att få se dem i storfisklistorna även i framtiden!

Några av vattnen fortsätter emellertid att levera stor fisk under lång tid. Svartån i Östergötland är en klassisker. Antorpa sjö står emot fisketrycket fantastiskt bra. Testeboån återkommer i listorna år efter år.

Ett annat är västmanländska Ursjön – med dess stora rudor – som Metebolaget rapporterat om flera gånger i bloggen under säsongen. Efter omfattande fisketryck, omfattande nedskräpning och allmän cirkus stängdes sjön för allmänheten under några år kring sekelskiftet.

Team Carassius, som arranderade vattnet, fick nog av buset och sa nej till fiskare utifrån under en tid. Fisketrycket minskande betydligt. Den tämligen slitna miljön återhämtades snabbt.

Fisket blev också signifikant lättare med anledning av det minskade fisketrycket. Det var ”lätt” att fånga ruda i Ursjön. Men fiskarna blev också lättare. De magrade av. Trots det tämliga lätta fiske som rådde då, kan fisket sägas bli sämre, eftersom det är tungviktarna som vi lockas av och som vi helst vill fånga. Samtidigt verkade de som några av tungviktarna dog.

Team Carassius upphörde successivt som specimengrupp och såsmåningom tog undertecknad och Richard Johansson över arrendet. Vi byggde då de plattformer som idag utgör fiskeplatserna i sjön. Gästfiskekort började åter säljas.

Efter en tid klev Richard av och undertecknad tog över arrendet. ”Gamla lokala grabbar” i och kring Team Carassius erbjöds medlemskap i FK Ursjön. Och det är där vi står idag.

Gästfiskekort säljs fortfarande. De som kommer som gäster uppger namn och telefonnummer. Och idag är Ursjön en vacker sjö. Nedskräpningen är mer eller mindre obefintlig och kulturen är god.

Under ett par, tre år har vi sett att fisket i sjön blir allt bättre. Fiskarna växer bra och antalet tvåkilosfiskar som fångats i år överstiger vida tidigare års storfiskar. De senaste rapporterna berättar om en handfull nya tvåor och flera fiskar på 1800-1900-gram.

Därmed tror jag – utan att ha sammanställt någon statiskt för året – att det handlar om 25-30 fångster över 2 kilo i år. Och ändå saknas hitills i år den ruda som är känd som sjöns största individ.

Vid sidan av de storvuxna rudorna så finns också ett litet mindre garde i vikter på 1100-1400 gram, som fyller på för framtiden. 

Kanske har Ursjön aldrig varit bättre!

Och kanske är sjön på väg mot sin största storhetstid hittills!

Och det känns skitroligt att kunna erbjuda fiske i sjön till likasinnande!

John