Flötestrolling och bottom-bouncing
Flötestrolling - grymt effektivt fiske!

Flötestrolling och bottom-bouncing

Tillhör du skaran som tycker att gäddfisket gått i stå? Eller är du på jakt efter nya upplevelser bakom spöet? Följ med i våra artiklar om gäddfiske med betesfisk. Det kan göra ditt fiske roligare för all framtid. Expertkommentator är Henrik Stale.

Tipsa en vän:
Ditt namn:Din epost:Mottagarens epost:

AV: JOHN B. ERIKSSON

Tillhör du skaran gäddfiskare som sällan hittar den rätta känslan när du spinnfiskar? Känner du tvivel på att betet går på rätt djup och där rör sig på ett attraktivt sätt? Är du trött på att fånga små gäddor, om det ens nappar? Kanske har du till och med ställt dig
frågan om det fortfarande är roligt med fiske.

I så fall är du inte ensam. Att inte fånga fisk är ett vanligt problem som vi sällan diskuterar. Det kan vara tabu. Det kan vara genant. Det tar ju till och med emot att erkänna för sig själv att man inte lyckas i sin favoritsysselsättning.

För egen del ledde tvivel, avsaknad av framgångar och allt för många förlorade beten till att jag i tonåren ofta lät spöet stå. Andra intressen fick utrymme. Men en sommar så provade min bror Per och jag på att meta gädda. För oss, två grabbar som gillade att se sarvar och braxnar dra ner flöten under ytan, passade det perfekt att blänga på ett guppande flöte.

Förutom att vi inte riskerade att förlora våra drag i bottennapp så var spänningen olidlig. Vi visste dessutom på vilket djup betet – oftast mört eller sarv – rörde sig och att betesfiskens rörelser skulle attrahera en eventuell gädda i närheten. Vad kunde vara ett bättre bete än gäddans naturliga föda?

Vi fiskade i intima miljöer och fångade snart fisk. Stärkta av framgångarna gav vi oss ut för att upptäcka nya vatten. En kväll hade vi redan fångat flera gäddor när Pers gäddflöte dök ännu en gång. Vi lät det gå en hel minut – eller kanske två (!) – innan han gjorde mothugg.

Efter en dramatisk kamp såg vi den väldiga gäddan för första gången när den lindade linan runt en stör som var nerkörd i dyn ett par meter från land. Entusiastisk slängde jag mig ut i vattnet för att frigöra linan. Kampen skulle snart vara över och då vi saknade såväl lämplig håv som huggkrok, lyfte jag jätten med mina bara händer.

Med stadigt grepp tog jag tag i gäddan under gällocken. I samma ögonblick som jag lyfte den kände jag hur något skar in i mina händer. Smärtan var näst intill outhärdlig. Jag lyckades emellertid stå ut tillräckligt länge för att ta mig upp på fast mark innan jag lät gäddan gå i backen. Gäddan var i tiokilosklassen och vi jublade i kapp vid strandkanten.

JAG KÄNDE MIG SOM EN VÄRDIG UTMANARE. Det var den kvällen som jag lärde mig att gäddor har gälräfständer och att det gör förbaskat ont när de tränger genom huden. Det var den kvällen som jag för första gången kände att turen inte skulle behöva vara den avgörande faktorn för om jag skulle kunna fånga en egen storgädda. Det var också då som oron om korrekt betespresentation gick från att vara central till underordnad.

Med mete, ansåg jag, skulle jag inte längre behöva tillhöra skaran som inte hittade den rätta känslan och som kände tvivel. Med den nyupptäckta metoden kunde jag istället bli en värdig utmanare för gäddan.

Långt senare var jag på det klara med att vi kunnat göra saker och ting annorlunda den där vårkvällen. Per hade kunnat göra mothugg tidigare i syfte att kroka fisken ytligare, så att möjligheten att släppa tillbaka fisken funnits. Jag kunde ha lyft gäddan med ett ordentligt gälgrepp eller använt en stor håv och på så vis besparat mig smärtan. Vi hade också kunnat släppa tillbaka den levande. Men vi hade varken kunskaper eller utrustning för att hantera situationen annorlunda.

I denna serie ska vi gå igenom hur man kan nå framgång i allt från att hitta gäddorna till att kroka dem slutligen släppa tillbaka de fiskar vi inte behåller på ett skonsamt sätt. Som expertkommentator i serien har vi den stekhete och framgångsrike gäddfiskaren Henrik Stahle som ger oss rikligt med tips. Häng med från start!

FLÖTESTROLLING ÄR EN KOMBINATION AV METE OCH TROLLINGFISKE. Flötestrolling är ett begrepp för när man släpar betesfisk efter en båt. Som namnet antyder är det alltså en blandning mellan flötmete och trolling. Metodiken används ofta när man inte riktigt vet var gäddorna befinner sig, eller när gäddor rör sig över en större yta.

Var kan flötestrolling vara framgångsrikt? Flötestrolling passar ypperligt i såväl stillastående som i strömmande vatten. När man börjar praktisera det kan det dock vara enklare att fiska i stilla vatten. Många storfiskjägare flötestrollar efter pelagiska storgäddor över stora djup, medan andra gärna släpar ett par flöten efter en vasskant eller över grynnor. Åter andra släpar fiskarna i lugnvatten och strömkanter i rinnande vatten. Allt kan fungera!

Hur gör man? Det finns många olika sätt att bedriva flötestrolling. Olika sätt fungerar olika bra på olika ställen och vid olika tidpunkter. Ett standardförfarande är att man ror eller använder elmotor och fiskar med två till tre spön, vilka placerats i spöhållare, medan flötena släpas på olika bredd och olika avstånd från båten samtidigt som betena presenteras på olika djup i vattenmassan. På så vis ökar chanserna att hitta gäddor. Visar det sig att det nappar bättre på något av spöna kan man anpassa dem andra därefter.

Hastigheten med vilken man rör sig kan naturligtvis också varieras. Ökar man farten så stiger fisken uppåt i vattenpelaren och sänker man farten sjunker den tillbaka. Grundregeln är att sakta är bättre än fort och man behöver inte ägna några tankar åt att det kan gå för sakta för en korrekt betespresentation.

Om flötet helt skulle stanna upp så bedriver man ju traditionellt flötmete, som är en riktigt effektiv metod när en gädda är i närheten.

Avgörande för att få bra kontakt med flötet – och därmed för att kunna göra kraftfulla och verksamma mothugg – är att linan mellan spötoppen och flötet flyter på vattenytan. Det löser man genom att fetta in linan om den inte flyter. Djupet, på vilket betet rör sig, justeras genom ett stopp och en gummipärla ovanför flötet och fisken appliceras i tafsen genom att den främre trekroken sätts i munnen och den bakre utefter sidokroppen eller vid basen till bröstfenan. På så vis kan den nämligen simma med i båtens rörelseriktning.

Det här behöver du: Man kan i princip använda vilken haspelrulle som helst och ställa bromsen mjukt. Vanligt är dock att använda en rulle med baitrunnerfunktion, vilket är mer funktionellt. Ett lämpligt spö är 9 – 12 fot med kraftig klinga (2 ½ – 3 ½ lb klinga). Som lina fungerar nylon på 0,35 – 0,40 ypperligt vid fiske på kortare distans. Vid medel- och långdistans är flätad lina vara att föredra eftersom man med den både får bättre mothugg och bättre kontakt med fisken under drillning. Speciella trollingflöten med ett litet böjt rör under flöteskroppen, som förhindrar flötet att glida nedför linan av vattentrycket, finns i handeln. Men problemet med att flötet rör sig efter linan går också att eliminera med ett stopp under flötet.

HENRIKS KOMMENTARER OM FLÖTESTROLLING: Flötestrolling är ett av de bästa vapnen för att fånga en stor gädda. Se till att röra dig oregelbundet både vad gäller hastigheter och rörelsemönster. Svänger man mycket så ger det betena en oregelbunden gång. Fisken på ytterspöet rör sig då snabbt medan fisken på innerspöt stannar upp. Se också till att hålla koll på flötena. Om ett av dem börjar bete sig annorlunda – som att studsa i vattnet – så kan det vara ett tecken på att en gädda i närheten. Ett bra knep då är att stanna. Vid fiske i åar ger det mest fiskar att flötestrolla mot strömmen. Var också noga med att inte använda för mycket bly. Det ger fisken sämre rörelsemönster samtidigt som den blir tröttare snabbare.

BOTTENSTUDS – SLÄPA BETET EFTER BOTTNEN. Bottenstudsfiske – eller bottom-bouncing som det oftast kallas efter den engelska termen – går ut på att presentera betet så attraktivt som möjligt efter botten. Metoden kan vara högeffektiv men praktiseras sällan enskilt. Istället är det oftast ett spännande och effektivt komplement till flötestrolling.

Var kan bottenstudsfiske vara framgångsrikt? Framförallt kan det vara en riktigt giftig metod när gäddorna står och trycker vid bottnarna. Där bottnarna är väldigt kuperade kan det dock vara problem med att verkligen hålla botten. Där botten är stenig och ojämn riskerar man att också att fastna mycket med tacklet. Om bottnarna däremot är jämnare och består av finkornigare sediment kan det grumla upp vattnet och på så vis öka attraktionskraften för en rovfisk i närheten.

Hur gör man? Vid bottenstudsfiske har man mer lina ute än vad avståndet till botten är, så att betet går bakom båten. Ofta fiskar man ofta med ett paternoster-tackel, där sänket då släpar i botten framför fisken. När man tar ett årtag eller öka hastigheten på motorn reser sig sänket och fisken och när hastigheten sjunker faller tacklet tillbaka mot botten. På så vis studsar alltså betet och här har vi förklaringen till namnet på metodiken. En efterföljande gädda hugger också ofta precis när hastigheten ökas – fisken flyr – eller vid ett tvärt stopp då betesfisken bokstavligen kan komma rakt upp i ansiktet på jägaren! Vid bottenstudsfiske används generellt alltså inget flöte, det fyller nämligen ingen funktion. Istället är det vanligt att använda knarrfunktionen på en baitrunnerrulle som nappindikator.

Det här behöver du: Mindre sänken och en gäddtafs!

HENRIKS KOMMENTAR OM BOTTOM-BOUNCING: Denna metod ger riktigt fräcka hugg och den kan vara bra på inaktiva gäddor och när det är kallt. Ju mer lodrätt man har tacklet under båten desto bättre är det. Jag brukar själv bara ha någon enstaka meter mer lina ute än vad avståndet till botten är. Nackdelen med metoden är att den kräver ren botten. Viktigt att tänka på är att metodiken kräver att man gör mothugg direkt vid minst stöt – det ger flest krokade fiskar. Med anledning av det kan det också vara bra att fiska med mindre betesfiskar och använda litet större krokar.

Sänkestafsen kan ligga mellan 30 – 50 centimeter och tafsen till fisken mellan 70 – 120 centimeter. Sänkets storlek skall anpassas så att det är tillräckligt tungt att hålla fisken efter botten men tillräckligt lätt för att minimera påverkan på betespresentationen. Prova dig fram och känn efter! Ge akt på minsta stöt i spötoppen. Missar du krokningar och fisken hugger försiktigt kan det löna sig att ge litet löslina innan du sätter in
mothugget.

Se även: Flötmete i stilla och strömmande vatten