Kan målfiske ge snabbare utveckling?

Kan målfiske ge snabbare utveckling?

Är du sugen på att fånga en specifik gädda, karp eller färna? Kanske har din önskan att fånga just den fisken övergått till att bli ett mål. I så fall, hur går du bäst till väga för att fånga denna målfisk?

Tipsa en vän:
Ditt namn:Din epost:Mottagarens epost:

AV: JOHN B. ERIKSSON

Tänk dig en situation där du sitter och skådar ut över en liten å. Dina tankar vandrar tillbaka till en situation någon månad tidigare då du håvade en praktgädda åt din fiskekamrat. Gäddans storlek, vackra form och teckning gjorde den till en drömfisk i ordets rätta bemärkelse. Bilden på den vackra fisken har sedan fångsten ofta återkommit till din näthinna.

Ån rinner framför dig. Tio meter nedan där du sitter finns en stor sten som bryter vattnets rörelser. Bakom den råder lugn. Ytterligare ett tiotal meter nedströms viker ån av till vänster. Just där i böjen finns ett bakvatten. Vattnet där rör sig uppströms, till skillnad från allt annat vatten. Du tittar noga på vattnets rörelser. Du analyserar. Som en brottsutredare som försöker skapa sig en bild över ett tidigare händelseförlopp ställer du frågor till dig själv:

Var är du?

Varför skulle du stå där?

När var du här sist?

Hur rör du dig i ån?

Du inser att du inte får några svar på dina frågor. De enda fakta du har att gå på är de förhållandena som rådde vid det tidigare fångsttillfället, när du håvade fisken. Då stod praktgäddan nere i bakvattnet. Men därefter har du låtit din betesfisk driftat där ett otal tillfällen utan fler napp. Inte ens fiske på andra heta ställen runt omkring ger några napp. Fisken tycks vara som bortblåst.

Du inser att dina gissningar inte kommer att leda till dig närmare fångsten. Du behöver mer fakta. Tänk om du bara visste mer om just den fiskens liv och leverne. Tänk om några av de andra grabbarna kunde berätta vad de visste.

KONKURRENS BYTS MOT SAMARBETE. Första gången jag på allvar kom i kontakt med begreppet målfisk var när jag läste om en grupp engelska karpmetare som befann sig i en liknande situation som fiskaren ovan. Dem önskade alla att fånga de riktigt biffiga karparna som simmade i deras lokala sjö.

I deras jakt på dessa stora fiskar hade de skapat en konkurrenssituation dem emellan. I denna hade de hållit information för sig själva. De hade också lagt ut dimridåer för att inte ge varandra fördelar. Syftet hade givetvis varit att öka chanserna att själva fånga fiskarna.

Gemensamt för dem var att de inte var nöjda med vad dem fångade. De hade noterat att det ofta tog lång tid mellan de tillfällen då de eftertraktade fiskarna låg i håvarna. De hade också erkänt för sig själva – och faktiskt för varandra – att deras kunskaper om fiskarna egentligen var små. Visserligen var de hyggligt duktiga på att fiska karp. Men de medgav att de mest fiskade i blindo. Annars borde de ju rimligen ha fångat fiskarna oftare.

En höstkväll bestämde sig några i gänget för att lägga korten på bordet. De plockade fram en karta över vattnet och bredde ut den bland glasen på puben. Var och en av dem berättade vad de visste om fångster och fiskar i sjön: Var de fångats och observerats, hur de fångats, när de fångats och observerats, vad de haft för beten och mäskningsstrategier, varför dem trodde dem fångats, och så vidare.

I takt med att informationerna lades på bordet blev plötsligt delar till större helheter. Mönster som ingen av dem kunnat skapa på egen hand, och som säkerligen skulle ha tagit dem åratal att komma fram till själva, uppträdde.

Med all ny kännedom kunde de nu rikta in sitt fiske mot just de olika biffiga individerna. De kunde vara på plats vid de tidpunkter då fiskarna tidigare fångats och observerats.

De började använda mäskningsstrategier som verkade ha varit framgångsrika för att lura just dessa fiskar. Dem kunde också undvika förhållanden som visats sig vara mindre bra.  De fiskar som dittills bara varit önskefiskar hade plötsligt kommit att bli målfiskar.

Spegelkarpen Bigge från Skantzsjön. Om Bigge fångades på riktat fiske och tack vare kunskap om just denna fisks liv och leverne så kan den sägas var en målfisk. Om den inte gjorde det, men fångstmannen ändå ville fånga den, passar begreppet önskefisk bättre, enligt artikelförfattaren.

ÖNSKEFISKAR OCH MÅLFISKAR. Visserligen kan vi observera fiskar som kanske aldrig blivit fångade och sätta upp mål att vi skall fånga dem. Men en förutsättning för att begreppet målfisk är att vi har djupare kännedom om en fisks liv och leverne än enstaka observationer. Denna kännedom kan vi bara få om vi fångar, returnerar och återfångar fiskarna.

Begreppet används emellertid inte homogent och skapar därför viss förvirring. Inom karpfisket ser vi exempelvis att fiskare uttrycker att de har fångat sin målfisk när de har fångat en eftertraktad fisk, även om de inte har den kännedom om fiskens liv och leverne som behövs för att rikta fisket mot den individen.

En fiskare som saknar denna kännedom kan emellertid, med mitt sätt att se på det, inte ha fiskat målinriktat efter just den fisken. Vad fiskaren däremot kan ha gjort är att den fiskat riktat efter arten karp – i och med att den använt vedertagna metodiker och beten för den arten – och fångat en av individerna i populationen.

Rimligt är, i mitt tycke, med tanke på ordens natur, att begreppet målfisk syftar just på en fisk som eftersträvas att fångas tack vare kunskap om just den fisken. Begreppet önskefisk är bättre om en fisk som önskas fånga, men där kunskaperna om fisken är små.

Målfisk eller önskefisk? Faktiskt ingetdera. Metebolagets Micke Hjelm hade ingen som helst kännedom om just dennes fisks existens, liv och leverne (förutom det som är artspecifikt). Han kunde således varken rikta sitt fiske mot denna individ, eller önska sig denna individ. Men praktbarben gjorde honom riktigt glad och lycklig. En drömfisk.

STRIDIGHETER OM FISKARNA KAN GE FÄRRE FÅNGSTER. Det kan kanske tyckas att skillnaderna mellan begreppen önskefiskar och målfiskar är så små att de kan uppfattas vara av akademisk karaktär.

Men tänk om det är tvärtom. Tänk om det är så att målfiske – utfört i kompisgäng som samarbetar för att fånga fiskar tillsammans – kan vara ett modernt sätt att hitta tillbaka den upptäckarglädje, kamratskap och gemensamhet som i vissa stycken gått förlorade även inom sportfisket, genom den individualiseringsprocess som präglat samhället under de senaste årtiondena.

Tänk om det ligger något i tanken att konkurrenssituationer som vi själva skapar med anledning av att just vi själva vill visa upp troféfisken, leder till att alla, inklusive vi själva, fångar färre fiskar.

Tänk om det ligger något i tanken att samarbete leder till att alla – eller i alla fall de flesta - fångar fler fiskar.

Om det gör det – skulle då målfiske inte kunna ligga till grund för såväl bättre fångster för var och en som mer glädje och tillfredsställelse?

Och skulle då inte en grupps gemensamma strävan att tillsammans fånga målfiskar kunna skapa ett språng i sportfiskeutvecklingen?

Tänkvärt.

Eller kan det vara så – vilket Gud förbjude – att glädjen egentligen inte alltid handlar om hur många eller hur stora fiskar som vi de facto fångar. Utan att vi kan känna tämligen stor glädje med resultat som i sig är rätt skrala – så länge vi fångar bättre än andra fiskare?

Tänk om.

Jag tror att vi alla har råd att bjuda varandra på kunskaper och en och annan fisk.

MB 2011-12-07