Karpfiskeskolan 3: Så vinner du fajten!

AV: JOHN B. ERIKSSON

Nappet är kanske den största höjdpunkten under karpfiske. Det är ögonblicket då förberedelser, förhoppningar och längtan ska ombildas till måluppfyllelse, glädje och fiskefrossa! Mellan dessa lägen finns emellertid flera pusselbitar som måste falla på plats: Spökande nerver måste hållas i schack, den urstarka karpen måste hindras att nå skydd och utrustningen måste stå pall för kampen.

Det är alltså hit – till ögonblicket när en karp nappar – som vi kommit i vår linjära process från den allra första förberedelsen. I detta avsnitt skall vi följa fasen från nappet till den avslutande punkt då karpen återutsätts. Och det är efter nappet – när en urstark karp tömmer spolen på den ena metern lina efter den andra – som man antingen tackar sig själv att man även förberett oss för detta skede, eller som man förbannar sig över att inte ha varit en värdig utmanare.

FÖRBEREDELSERNA FÖR DENNA FAS handlar dels om att i förväg försöka föreställa sig vilka olika scenarier som kan spelas upp under kampen: Kommer en krokad fisk att försöka nå näckrosbältet? Vad gör jag om den når dit? Kan jag styra fisken mot friare vatten efter hugget? Dels handlar det om att ha rätt utrustning för jobbet och att vara förtrogen med den. Det är när man är väl förberedd även för denna fas som karpfiske blir som allra roligast och som mest njutbart. Det är då – i detta tillstånd av njutning – som giftet är som allra starkast. Det är här många blir fast för livet. Det är här man vet att karpfiskare i fortsättning kommer vara en bättre beskrivande titel över vem man är, än ingenjör, tråddragare eller chaufför.

Med rätt utrustning menas redskap som gör att den linjära process vi följt i karpfiskeskolan verkligen kan följas till sista punkt och till det hör idag elektroniska nappalarm som berättar när en karp nappar. Det ballast nappet är när de enskilda tonerna från larmet inte kan urskiljas, när det bara blir ett ilsket tjut och när det drar i väg för första gången är risken stor att man nu drabbas av fiskefrossa i ordets rättelse bemärkelse. Då hjälper inget idogt läsande av någon karpfiskeskola eller inga förberedelser i världen!

I ÖGONBLICKET NÄR FISKAREN LYFTER SPÖET från spöhållaren övergår nappet till en kamp mellan fiskare och fisk. Fiskarens mål med kampen är givetvis att landa fisken medan fisken försöker att nå skydd och göra sig fri.

Olika karpar  har olika kämpalust och styrka. Medan vissa uppträder som undervattensfarkoster så lägger andra latsidan till så snart de krokats. Men karpen har helt klart förtjänat sitt rykte som fajter!

LURA KARPEN UNDER FAJTEN. En fajt ser olika ut beroende på vem som håller i spöet. Generellt kan man säga att färdigheten att hantera en fisk och bemästra oväntade händelser – som en blixtrusning – ökar med ökad erfarenhet. När fisken befinner sig på stort avstånd har man generellt också större utrymme för missar än om man fajtas med karpen på kort avstånd, speciellt om man fiskar med nylon eftersom den töjbarhet som finns i nylonlinor har en förlåtande effekt, vilket flätade linor saknar.

Just nylonets töjbarhet gör dock att man som fiskare kan ha svårigheter att exakt bestämma var en fisk finns under en fajt, vilket kan leda till att den når ett skydd utan att man ens förstått faran! Med flätlina ökar således kontrollen över fajten.

Ju kortare avståndet är mellan fiskaren och fisken, desto större chans har fiskaren att styra fajten. Framförallt kan man lura en karp att förflytta sig i en riktning man önskar. Detta gör man genom att med spöets hjälp pressa karpen mot dess rörelseriktning. På så vis kan man få den att uppfatta att faran kommer från det område den är på väg emot. Metoden är inte hundraprocentig, men den fungerar tämligen ofta.

Som fiskare är det också viktigt att inte dra ut på kampen i onödan. Det kan leda till att fisken blir för trött och att den kan få problem med återhämtningen inför returneringen.

NÄR KAMPEN GÅR MOT SITT SLUT. När karpen börjar tröttna går kampen således mot sitt slut. Det är nu dags att håva fisken med en stor håv med knutlös nät. Fiskar man ensam tvingas man utföra håvningen själv – vilket inte alls är något problem om man gjort det några gånger.

Är man två på fiskeplatsen så är det vanligt att den som inte fajtas med fisken sköter
håvningen. Fiskaren ser till att leda karpen över håvbygeln. Det är alltså inte assistenten som skall jaga karpen med håven, vilket kanske är den vanligaste orsaken bland de minst erfarna till att en karp i detta ögonblick går segrare ur kampen.

När fisken är i håven lyfts den så att dess kanter är väl ovanför ytan. Fajten är över! Förberedelser, förhoppningar och längtan har ombildats till måluppfyllelse, glädje och fiskefrossa!

Genom att lossa det avtagbara håvskaftet – en funktion som i princip alla karphåvar har – och rulla ihop håvnätet är det lättare att flytta fisken till karpmattan. Fisken hålls blöt under hela tiden den är uppe på land och man ser till att fenorna ligger rätt efter kroppen.

En organiserad fiskare har våg, vågnät, kärl med vatten och eventuell kamera klar för att minimera den tid då karpen är uppe ur vattnet.

TILLBAKA TILL FRIHETEN. När vägning, mätning och eventuell fotografering av karpen är genomförd är det dags att returnera karpen. Fisken förflyttas till vattnet med hjälp avkrokningsmattan eller håven, eftersom man vill minimera risken att tappa fisken i backen, vilket är lätt hänt om fisken gör en rörelse man inte är beredd på.

Som fiskare ser man till att fisken aktivt simmar tillbaka till sjön. Det betyder att man håller fisken upprätt, för syre av dess gälar genom att föra den fram och tillbaka i vattnet. Först när den gör tillräckligt mycket rörelser att den på egen hand kan simma iväg så släpper man fisken. När karpen simmar tillbaka till djupet nås slutet av vår linjära process. Handslaget och den mötande blicken två vänner emellan sätter ofta den sista punkten.

Samtidigt – när de två fiskarna uppfylls av glädje – tar kanske en ung fiskare sina allra första steg vid vattenkanten på andra sidan sjön. Han tittar sig omkring för att upptäcka strukturer som kan tänkas attrahera karpar. En vik full med näckrosor väcker hans intresse.

Här finns väl ätande karpar?

Han ställer ned sin ryggsäck och blickar ut över sjön.

Här måste bli bra!

Ur ett vidare perspektiv visar sig alltså vår linjära process endast vara ett litet fragment av en mycket större cirkel. En cirkel som byggs av fiskarnas respekt för deras byte och som möjliggör glädje och nyfikenhet för de som kommer efter.

En cirkel, byggd av massvis med små linjer som var och en berättar en egen historia men som alla binds ihop av den gemensamma beundran av ett naturens mästerverk:

Den hemliga karpen.

MB 2011-12-11