Lura storgäddorna med precisionsmete!

AV: JOHN B. ERIKSSON

Vissa platser, där det verkligen ser ut att finnas gädda, och där det krävs att man fiskar väldigt precist, kan vara svåra att ta sig an med flötmete eftersom tacklet riskerar att förflyttas av betesfisken, vinden eller strömmar i vattnet. I ett sådant läge är vi alltså i behov av en metod som är mer statisk och som håller betet på plats. En enkel och effektiv lösning är paternoster-tacklet.

Vid en första anblick fiska med paternoster-tackel för gädda se avancerad ut. I praktiken är det väldigt enkelt. Genom att bara koppla till en tunn nylonlina med sänke till ett vanligt flötmetestackel har man konstruerat ett effektivt tackel som fungerar. Hos Metebolaget finns även färdiga kit att köpa för paternostermete efter gädda.

Var kan man använda ett paternoster-tackel för att nå framgång? Metoden fyller sin funktion när man vill fiska nära eller exakt vid en struktur som man tänker sig kan vara en ståndplats för en gädda. Det kan vara i anslutning av ett överhängande buskage vid land, nära ett vegetationsområde, där gäddor står i skydd och lurar, eller i en brant.

Hur fungerar det? Om vi utgår från det vanliga tacklet för flötmete, som vi berättade om i förra avsnittet, så är det bara två justeringar som behöver göras för att få tacklet att fungera effektivt. Det ordinarie sänket måste avlägsnas och ersättas med ett sänke fastbundet i en tunn och svag nylonlina. Den nya sänkestafsen knyts till lekandet mellan den övre tafsen och kroktafsen. Viktigt är också att sänkestafsen är längre (cirka 1 – 1,5 meter) än kroktafsen som fisken sitter på. Annars ökar risken att fisken går fast i botten eller i vegetation.

Flötet kan användas på två sätt. Dels kan avståndet mellan det och betesfisken vara större än djupet, vilket gör att det lägger sig på ytan och att man därför kan använda det som en nappindikator, precis som vid vanligt flötmete.

Skillnaden mellan detta sätt och vanligt flötmete är att den apterade tafsen med sänket fixerar tacklet på plats, så att inte betesfisk, vind eller ström orkar förflytta det, vilket ju är hela idén. Dels kan man fiska med kortare avstånd mellan sänket och flötet än vad djupet är. Metoden är i Sverige känd som ”sunken pater noster”, efter den engelska benämningen.

Flötets primära uppgift är då att bära upp fisken från botten och eventuellt också hålla den ifrån föremål som den skulle kunna gå fast i – som närliggande grenar – och på
så vis minska sitt attraktionsvärde.

Genom att minska avståndet mellan sänket på botten och flytkroppen minskar man också betesfiskens rörelseområde. Det gör att betespresentationen blir ännu mer exakt. En nackdel kan då emellertid vara att fisken kommer närmare botten.

Anledningen till att den apterade sänkestafsen skall vara tunnare än resterande del av tacklet är att den skall gå av om en gädda under fajten på ett eller annat vis skulle nå ett gömsle, en nedfallen gren eller liknande.

Hur märker man nappen? Fiskar man med flötet på ytan så är det givetvis dess rörelser som berättar om en fisk tagit betesfisken. Om man däremot har sänkt ner flötet – flytkroppen – under ytan så försvinner emellertid den möjligheten till visuell nappindikation. Nu ser man istället till att ha linan tämligen spänd mellan tacklet och rullen. En broms utan motstånd – eller en rulle med baitrunnerfunktion – används istället som nappindikation. Men det räcker inte för en riktig effektiv indikation. Om en fisk tar betet och rör sig i riktning mot spöet tar den inte ut någon lina från rullen. Därför används med fördel också någon form av tyngd kopplad till linan som visuellt kan indikera att linan slaknat. I kombination med ett elektroniskt nappalarm har man sedan försäkrat sig om att upptäcka de allra flesta typer av napp.

Delkims nappalarm, Fox swingarms och banksticks från Gardner Tackle.

Det här behöver du för att komma igång: Förutom utrustningen för vanligt flötmete behövs enbart litet tunn nylonlina och ett sänke. Dessutom behövs banksticks och någon form av nappindikatorer som berättar när en rovfisk tagit betesfisken. På marknaden finns idag också speciella flöten att använda till ”sunken pater noster”. (Det finns också färdiga ändamålsenliga tafsar att köpa som är konstruerade så att betesfisken kan snurra och röra sig fritt runt tafsen/tacklet).

Det här gör metodiken ännu mer effektiv och rolig: För mer bekvämlighet på strandkanten används med fördel banksticks och elektroniska nappalarm. På så vis försäkrar man sig om att ett napp verkligen registreras och så att linan kan löpa fritt ut om en gädda hugger hårt och omedelbart tar lina. Det är ett betydligt större risktagande att bara lägga det på marken. Med hjälp av nappalarm ges också större möjligheter att njuta av naturens skådespel vid sidan om fisket. Fiske med två till tre spön förkortar också tiden mellan huggen samtidigt som man fortare får en bild över hur metodiken fungerar i praktiken.

HENRIKS KOMMENTARER: Detta är en suverän metod för precisionfiske och ett bra sätt att nöta ut en inaktiv gädda. Ge akt på spötoppen, om den vibrerar och rycker kan det vara tecken på att det finns en rovfisk i närheten. Låt den då ligga extra länge. Var heller inte rädd att använda sänken på 80 – 100 gram. En gädda bryr sig inte om den tyngden. Om du använder ett elektroniskt larm som nappindikator – använd då en med ställbar känslighet. Det är riktigt enerverande när fisken drar i linan och skapar en massa pip. Jag låter sällan ett bottenmete ligga mer än max en timme om jag inte är övertygad om att en stor gädda finns i närheten.

Paternoster-rig för strömmande vatten

Den stora skillnaden mellan att fiska med paternoster-tackel i stilla och i strömmande vatten är densamma som mellan flötmete i de två olika vattentyperna: I strömmande vatten sätts betesfisken fast i mun med den övre trekroken.

Hur gör man? Fiska nästan som i stilla vatten. Se dock till att linan ovanför flötet inte följer med strömmen och skapar en båge. Det kan undvikas genom att höja spöet på strandkanten.

Var fiskar man? I många strömmande vatten finns det tydliga gränser mellan gäddans vanligare vistelseområden och platser som de rör sig i mer sällan. Som vi såg i föregående del står fiskar gärna i skydd för starkare ström för att spara energi. Det var i dessa områden vi rekommenderade att placera flötet. Detsamma gäller naturligtvis här. Man skall fiska där man tänker sig att fiskarna och inte anpassa platserna efter metoderna.

HENRIKS KOMMENTAR: I strömmande vatten är det riktigt spännande att köra paternoster i små bakvatten. Det är också en bra metod vid kuperad botten med växtlighet. Fisken sätter sig inte lika ofta. Nappen är riktigt häftiga – ofta river det bara i! Det här är verkligen något att prova för den som ännu inte gjort det. Ibland är dock nappen riktigt försiktiga så det gäller att ge akt på minsta pip i larmet eller konstiga spöryck; det kan vara en gädda som tagit betet och står kvar på platsen. Då gäller det att svara med ett rejält mothugg innan gäddan anar oråd!

MB