Ballt fiske: Flötmete efter gädda
Gäddmete - bland det häftigaste fiske vi har!

Ballt fiske: Flötmete efter gädda

Mete efter gädda är ballt! Här dyker vi ner under ytan för att hitta de enkla och vägvinnande strategierna vid flötmete i stilla och rinnande vatten. Expertkommentator är Henrik Stale.

Tipsa en vän:
Ditt namn:Din epost:Mottagarens epost:

AV: JOHN B. ERIKSSON

Flötmete och flötestrolling är två närbesläktade fiskemetodiker. Den egentliga skillnaden mellan dem är att man vid flötestrolling förflyttar betet mekaniskt, med åror eller motor, medan man i traditionellt flötmete fiskar i ett mer begränsat område.

Flötmete kräver således ingen båt – även om det många gånger är till ens fördel – utan det kan praktiseras med minsta möjliga utrustning från land. I många vatten, framförallt i åar, är det också så att heta gäddfiskeplatser ligger i anslutning till stränderna.

Vanligt, traditionellt, flötmete är nog fortfarande det som de flesta av oss associerar med begreppet gäddmete. Metoden är i sin grund väldigt enkel, det behövs inte mer än ett spö, en rulle, lina, flöte, tafs, lite småprylar och en död eller levande betesfisk för att komma igång. Det också denna enkelhet som många tycker är den största styrka med metoden.

En annan fördel är att man som fiskare inte behöver ha så stora tvivel på att betespresentationen är effektiv, vilket ofta är ett område för tvivel när nappen uteblir. Så länge en betesfisk är i vattnet är den där och retar rovfiskarna. Låt vara i detta fall att det kan diskuteras i vilken grad de retar köttätarna, utifrån parametrar som fiskens storlek och rörelseaktivitet.

Dessutom är det lätt att punktfiska på en gädda om vi väl lyckas avslöja dess ståndplats och revir. Gäddmete handlar väldigt mycket om att hitta rätt platser.

Var kan flötmete vara effektivt? Metoden är den mest allsidiga av alla fiskemetoder med betesfisk och fungerar i alla typer av vatten. Allra roligast är den emellertid – i mitt tycke – i små intima miljöer som är lätta att läsa av. Det ligger nämligen en stor tjusning i att kunna förutspå att man troligen kommer att få hugg. Från land metar man med fördel gädda i vegetationsrika områden eller i sund och har man tillgång till kan mete ge goda resultat om man fiskar på en grynna.

Hur gör man? Vid flötmete i stilla vatten är oftast levande beten vida överlägsna dött agn. Betet tacklas på så vis att den högre kroken sätts i ryggen, vilket gör att fisken håller sig upprätt och blir attraktivare för gäddan (vid flötmete i strömmande vatten tacklas betesfisken med den övre kroken i munnen vilket vi återkommer till senare). Oftast används gäddans vanligaste betesfiskar, som mört, sarv och björkna.

Utgångspunkten i fisket brukar vara att skifta plats efter en tid om det inte nappar. Ibland märker man dock en ökad aktivitet hos betesfisken vilket skvallrar om att det kan finnas en rovfisk i närheten. Då stannar man självklart kvar längre. Den ökade aktiviteten kan alltså bero på att fisken försöker att fly. Det kan yttras i att flötet rör sig i sidled, då fisken simmar i sidled, att det står och gungar eller till och med tillfälligt försvinner under ytan, då fisken försöker gå djupare. Eller att det helt sonika lägger sig på vattenytan då fisken simmar uppåt med sänket, innan en gädda kanske drar med sig såväl betesfisken som flötet ner i djupet.

Efter nappet kommer mothugg. Det sker genom att man vevar in den löslina som finns ut tills man känner kontakt med fisken. Genom en kraftfull rörelse bakåt drivs krokarna in i fisken och ytterligare en likadan rörelse förstärker effekten. Hur lång tid man skall vänta finns det ett oräkneligt antal uppfattningar om. Om man gör det för snabbt finns risken att man inte krokar gäddan. Om man väntar för länge finns risken att gäddan hinner svälja krokarna, vilket kan omöjliggöra en önskad återutsättning. Ju mer van man blir med hugg, desto mer förtrogen blir man med att göra tämligen snabba mothugg.

Det här behöver du: Ett lämpligt spö är 10 – 12 fot långt med kraftig klinga (2 ½ – 3 lb
klinga). En haspelrulle laddad med fräsch nylon på 0,35 – 0,40 mm. I övrigt gäddflöten, linfett, tafsar, gummipärlor. Dessutom behövs utrustning för att landa fisken och skydda den på land i fall den skall returneras.

Henriks kommentar: Flötmete är hur häftigt som helst. Se till att öka attraktionskraften genom att rycka med spöet. Det sätter dels fart på fisken, dels så skvättar och plaskar flötet vilken kan väcka en slumrande gädda. Se därför också till att kasta om ofta. Ibland lönar det sig också att veva in ett par meter liksom att prova tackel med färgade pärlor och propellrar. Vid fiske från land är det också viktigt att smyga den sista biten och kasta från avstånd. Det är lätt att skrämma gäddor som står nära land.

FLÖTMETE I STRÖMMANDE VATTEN

Flötmete i strömmande vatten är kanske den allra häftigaste metoden att fiska gädda med betesfisk. I många vatten är gäddans vistelseområden tydligt markerade med bakvatten och strömkanter. Under ytan döljer sig ännu fler strukturer – som större stenar och djuphålar – där fiskarna kan stå i lä för strömmen. Liksom vid flötmete i stilla vatten fungerar levanden beten bäst och den tackling som vi använder vid mete i stilla vatten fungerar utmärkt även här. Den stora skillnaden är att den översta trekroken här sätts i fiskens muns, för att få så bra betespresentation som möjligt.

Var kan flötmete vara effektivt? Gäddor står gärna i skydd för starkare ström. På så vis spar de energi. Bra är alltså presentera betet i lugnflytande delar och i tydliga bakvatten. Det kan således vara där vattendraget kröker, bakom en liten ö eller där det finns en brant till ett djupare parti. Ju mer fart det är på vattnet ju mer koncentreras gäddornas närvaro till de energibesparande områdena. I perioder med mindre ström sprids på motsvarande sätt gäddorna ut i vattnet och då kan det vara framgångsrikt att låta flöte vandra i strömmen.

Hur gör man? Det brukar vara framgångsrikt att förflytta sig fram och tillbaka under en fiskedag. Platser som vid en tidpunkt på dagen inte ger napp kan mycket väl producera fisk vid ett senare tillfälle. Dels brukar det vara lönsamt att ändra på fiskedjupet. Fiska nära botten är det som generellt är effektivast, i och med att gäddor ofta står nära den, men en cirkulerande, och irriterande, betesfisk närmare ytan kan trigga igång de flesta gäddor.

Låt flötet ibland vandra ut i litet starkare ström för att därefter dra in det i lugnare vatten igen. Låt också flötet vandra nedströms längre sträckor i lugnflytande partier – då passerar det naturligt flera potentiella ståndplatser för gäddorna.

Det här behöver du: Samma utrustning som vid flötmete i stilla vatten.

Henriks kommentar: Mete i strömmande vatten är ett precisionsfiske. Är man inte uppmärksam är det lätt att man låter flötet driva förbi ett par meter utanför en ståndplats och då missar man oftast huggen. Lägg därför mycket krut på att försöka lista var gäddorna kan vara och presentera betet där. Gäddor över 15 kilo kan stå i så små bakvatten som 1 x 2 meter.

Allra lättast är det att fiska vid kraftig ström då fiskarna trängs ihop i som områden utan ström och i bakvatten. När strömmen är svag sprider gäddorna ut sig i vattnet och då kan det även vara bra att fiska ute i strömmen. Växlande väder är oftast bäst och om man har möjlighet att fiska vid sjunkande och klarnande vatten så har man stor chans till fisk. Motsatsen gäller vid stigande vatten som blir allt grumligare. Det är riktigt dåliga förutsättningar.

MB