Ta storgäddan med Sink-and-Draw

AV: JOHN B. ERIKSSON

Av en slump upptäckte jag sent en vårkväll en grupp gäddor i en varm vik. Fiskarna bröt vid flera tillfällen den stilla ytan. Här och var avslöjade gäddor också sin närvaro genom kraftiga virvlar strax under ytan. Hela scenen ropade att det var ett straffsparksläge av sällan skådat slag.

Flötmetesspöet låg vid sidan om mig – färdigt att laddas med en livlig mört – men till min förtret var beteshinken tom. Det enda jag hade kvar var ett tiotal mindre, döda mörtar, vilka enligt mitt tycke ingalunda kan konkurrera med levande beten. Men i det här läget kände jag tacksamhet över att jag inte slängt dem överbord tidigare.

En lekvik – här kan Sink-and-Draw ge stora gäddframgångar!

Jag tacklade om till ett av de enklaste tackel som finns, kroktafsen direkt knuten till huvudlinan, krokade fast en av de döda mörtarna och kastade ut i riktning mot vassen ett tjugotal meter bort. Betet fick sjunka mot botten en meter under ytan innan jag höjde spöet och vevade in litet lina. Därefter fick betesfisken åter sjunka tillbaka mot bottnen.

Efter någon sekunds vila gjorde jag ett nytt lyft. När fisken steg exploderade ytan. En gädda tog bytet och stack iväg.

Av ren impuls – eller möjligtvis av skräck – gjorde jag omedelbart mothugg och lyckades kroka fisken. Vid relingen någon minut senare kunde jag se att jag haft tur. Kroken satt allra längst ut i läppen.

Jag gjorde ett nytt kast och lät proceduren upprepas. Fisken fick sjunka litet utanför samma vassrugge innan jag lyfte den mot ytan med hjälp av spöet. Därefter lät jag den sjunka igen. Vid andra lyftet kom nästa hugg. Det såg ut som om att det var en riktigt stor gädda som vände ner under ytan med betesfisken i munnen. Nu var jag mer samlad och öppnade bygeln på min haspel så att gäddan fick litet extra tid. Efter ett tiotal sekunder vevade jag in den löslina som fanns mellan mig och fisken innan jag satte in ett kraftfullt
mothugg.

Det visade sig att fisken satt perfekt krokad. Trots fiskens fina storlek krokade jag loss den direkt vid båtkanten utan att ägna nämnvärd tid åt att beskåda jägaren. Jag hade blodad tand och törstade efter mer. Den smått magiska situationen skulle säkert kunna upphöra vilken sekund som helst.

En timme senare satt jag med den sista dassiga mörten i ena handen och ett trettiotal meter bort avslöjade en gädda sin närvaro genom att skapa en kraftig virvel i ytan. Jag log. Gäddorna hade varit som galna och det spelade ingen roll om jag gjorde mothugg direkt eller om jag väntade litet. Båda tillvägagångssätten hade fungerat bra. I andra handen satt jag med ett eget kvitto på att spinnfiske med betesfisk (eller ”sink-and-draw” som den också kallas efter engelsmännens benämning) kan vara förbaskat kul och effektivt.

SINK AND DRAW – EN HYBRIDMETOD MELLAN SPINNFISKE OCH METE. Den stora tjusningen med att spinna hem en betesfisk är – i likhet med att fiska gädda med betesfisk i övrigt – att det är så enkelt och tidvis så dödlig effektivt. Enkelheten gäller såväl tackel som hur man tar hem betesfisken. Här behöver man verkligen inte känna tvivel på om betet presenteras attraktivt. Och om man verkligen inte kan släppa tankarna på betespresentationen – som onekligen är en central del i det vi reflekterar kring – så handlar frågan snarare om hur en redan bra betespresentation kan bli ännu bättre. Dessutom är det väldigt enkelt att bära med sig döda betesfiskar istället för att syssla med levande betesfiskar.

Var kan ”sink and draw” vara effektivt? Metoden kan röna framgångar i princip överallt där gäddor finns. Den fungerar utmärkt att bedriva från såväl båt som land. I enlighet med min generella svaghet att fiska i små, intima vatten, som grunda vikar och mindre åar, kan jag varmt rekommendera att smyga runt med en betesfisk och doppa där gäddornas ståndplatser är tydliga.

Hur gör man? Metoden är alltså i grunden busenkel och det finns inga givna regler på hur stora rörelserna skall vara. Eller med vilken hastighet man skall ta hem fisken. Ibland fungerar det bättre med en långsam rörelse, ibland är det signifikant bättre att lyfta upp fisken så snart den nått botten. Här gäller alltså att bli förtrogen med förfaringssättet genom att själv försöka att lära sig vad som fungerar vid olika tillfällen.

Det finns emellertid en hel del finesser och strategier som ökar chanserna att få hugg. Ett knep är att ha ett sänke ovanför tafsen, och låta tacklet studsa i botten, som en jigg. Genom att ta reda på hur fort betet sjunker, hur mycket det lyfts i en viss spörörelse och att räkna tiden från det att bytet tar i ytan tills att det ligger på botten, kan man få en väldigt bra uppfattning var betet är och därmed var i vattenmassan – och när i
rörelseprocessen – som det hugger. Men saknar man lust att vara djuplodad behövs det inte mer än att slänga ut betet och ta hem det med varierade rörelser.

En strategi – vad gäller upptacklingen av betesfisken – som vissa tillämpar är att sätta den nedersta kroken längre ner på fisken än vad avståndet egentligen är mellan de två trekrokarna. På så vis kommer betesfisken att böja sig litet vilket gör att fisken wobblar litet mer. Kanske är det så att gäddor uppfattar denna rörelse som att fisken är skadad och att den därmed är ett lätt byte.

Det här behöver du: Ett spö, en rulle, några tafsar och betesfiskar. Samt naturligtvis verktyg att befria fisken från krokarna och skona fångsten om den skall släppas tillbaka (se särskild artikel om returnering av gädda).

HENRIKS KOMMENTARER: Tycker man att spinnfiske är roligt så kommer man att tycka att sink-and-draw är jätteroligt. Metoden kombinerar verkligen de olika fördelarna hos spinnfiske och mete. Se till att använda något mindre betesfiskar och större krokar som ger bra mothugg då man oftast sätter i mothugget direkt.

Veva riktigt sakta och gärna oregelbundet. Sink-and-draw fungerar riktigt väl på både grundare som djupare vatten. Vid fiske på djupare vatten är det bra att sätta på sänken – som tvågrams SSG – högst upp på tafsen för att få ner fisken mot botten snabbare. Fiska litet åt Drakowich-hållet med tråd runt fisken så att den inte snurrar runt, runt och håller för fler kast.

Långa stopp där fisken får ligga orörd på botten upptill ett par minuter medan spöet vilar i en spöhållare kan också vara huggutlösande.

MB